Vega Karlsson

Q&A

Vega SNÄLLA SNÄLLA skriv om din tid i England! Blev så jävla taggad från ditt inlägg därifrån. Berätta (typ) allt! Skulle va så sjukt kul att läsa om! Typ var DU bodde, varför DU åkte, åkte du med något företag? Vilken skola, kompisar, kände du nån innan du åkte dit etc. Allt sånt sär basic men allt spännande också! Kram du är en inspiration

Hey! Jag har berättat om London ganska många gånger tror jag? Men lite hastigt och lustigt kanske...
Skulle jag berätta allt om London skulle jag aldrig sluta skriva tror jag. Det är fruktansvärt mycket jag har att säga men som blir tjatigt om jag bara ska berätta historia på historia... Men! Jag bodde hos en värdfamilj för det första. Jag flyttade dit genom att jag sökte till Swedish School in London (Richmond) Där jag och ett gäng vänner peppade varandra att åka. Jag tror vi alla hade fått nog av Sverige och ville bort ett tag, smaka lite på vuxenlivet.
Jag bodde i ett pyttelitet radhus i Hounslow vilket är lite av de tuffare stället i London, alltså ganska rough om jag ska vara ärlig. Det var en bra bit utanför innestaden London, det var liksom närmare flygplatsen än vad det var shoppinggatorna.

Jag bodde tillsammans med Theresa och Frank som var min värdfamilj. Jag hade även en grym room-mate som hette Lisa. Vi kom bra överens, hon var från Halmstad.
Då hade jag även en pojkvän som jag bodde hos väldigt mycket, men jag väljer att inte prata om det så mycket för det känns onödigt att älta i evigheter. Jag hade även nära vänner utspridda lite överallt. London är ju så jäkla stort så man bor ju många, många kilometer ifrån varandra. Sammanfattningsvis var det svårt att ta sig hem om kvällarna, vilket resulterade i att jag aldrig tog mig hem utan bodde mest hos vänner och så vidare.

Jag åkte mest för att jag kände att gymnasiet i Stockholm var inget för mig. Jag hade svårt att bestämma mig, välja vart jag ville gå och jag kände mig ärligt talat inte ens redo för att hoppa in i samma gamla vanor så jag ville bryta livet lite och göra någonting spännande och lärorikt. Sedan var det ett plus att han jag var ihop med också hade planer på att flytta så vi peppade varandra. Jag hade ett fett år! Kommer nog aldrig att glömma det, även om det känns konstigt idag att jag har bott i London, ensam? Ett helt år! Wow blir imponerad av att lilla Vega, bara sexton år, gick på Londons gator, jobbade på Abercrombie & Fitch, fick sparken på Abercrombie & Fitch hahaha, klubbade galet mycket med mina vänner och levde livet fullt ut. Förhållandet höll dessvärre inte hela vägen hem till Sverige, men vad gör det! Ett dunder år i minnesgarderoben är inte helt fel.

Jag tipsar alla mina yngre läsare att ta ett år off, liksom studera utomlands, hitta studiero och plugga upp betygen, samtidigt som du kan känna på utelivet en bra bit innan du fyllt 18. 😜

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • Filed under: Q&A

Likes

Comments

Q&A

Hej bästa Vera!!!🍭🍭Jag såg att du hade svarat på en kommentar ang vilka redigeringsappar du använder när du redigerar dina bilder men vilken av dessa har du när du lägger in coola bakgrunder på bilderna??? Tex när du har tagit en helkroppsbild så lägger du till något häftigt space i bakgrunden, hehe hoppas du förstår vad jag menar och visa gärna med en video om du kan<333 xoxo

Vega*

Det är på Photoshop. Men testa att ta bilder i Photobooth om ni vill som finns på Mac Datorer. Like this:
1. Öppna photobooth
2. Gå till sista sidan av de punkter som visas.
3. Dra en valfri bild från skrivbordet in i en av skärmarna bara.
4. Voila den är där redo att använda!

Hello snygging! Hittade din blogg för ett tag sen och har blivit en vana att kika in här, älskar din stil!! Tänkte bara fråga vad du har kört för löshårsmetod nu i sommar då jag är lite sugen på att bli långhårig haha och tycker ditt ser himla festligt och fint ut, även fast du gjorde det för ganska längesen! Pusspuss

Jag har haft Nailhair tror jag att det heter? Mer än så vet jag inte, några gram löshår men inte överdrivet mycket insatt. Jag rekommenderar Rapunzel of Sweden verkligen. Det kostade en del, det gjorde det verkligen fyfan vad det sved att betala den här frillan. Men å andra sidan har jag inte haft några komplikationer som helst och inga tovor eller något sådant lurt alls. Det har helt enkelt fungerat precis som mitt egna hår, alltså precis likadant.

Tjo haha jag tycker jag är så dålig på sex??? Jag kan typ inte alls o känner mig stel , fattar att övning ger färdighet men kan du ge genrelös tips???

Mmm fattar, bry dig inte så mycket om det. Det viktigaste är att du känner dig bekväm när du har sex och liksom fri att göra vad du vill. Sprätt runt som en vilding om du känner för det, känn absolut inte "Tänk om det här är konstigt... Eller som jag ser ful ut från den här vinkeln" Fuck that. Lev loppan som om du vore jordens gudinna. Det brukar jag göra, jag bara tänker äsch. Nu när vi ändå är här är det väll lika bra att göra det minnesvärt.

Hej! Hur ändrar man sin stil utan att en kompisar ska kommentera det? Jag menar hur får man en sån stil där man sätter på sig helt vad man vill som du, som får folk att tänka oj vad har hon på sig. Om jag bara hade klätt mig så en dag hade jag troligen fått nån kommentar. Dom hade inte förstått att jag vill klä mig så utan enbart tro jag hade satt på mig något konstigt och skrattat lite och sagt vad fan har du på dig. Jag vet att de är meningen att man ska klä sig som man vill och att frågan är lite dubbelmoral. Men det är inte att jag inte vågar ha på mig kläderna, mer hur jag får dom att förstå.

Hej! Elaka kompisar som ska hålla på och lägga sig i din stil. Mind your own business känner jag. Säg att du ny dyker upp i något nytt och lite random samt oroväckande för dina petiga kompisar och någon Fia ska lägga en kommentar och ba "Haha. Mormors jacka eller?"
Jag hade ba Nä men visst är den tung? Svårare än så blev det inte. Larvigt blir det när man ba "hehe aa.." Bättre att stå upp för det du tycker om och skita fullständigt i att behöva förklara dig varför du vill ha på dig någonting. Jag menar, det är för gudsskull bara klädesplagg? Ingen behöver förstå varför du har på dig något eller hur det kommer sig om det inte är något rasistiskt märke på kläderna eller något annat fult.

  • Filed under: Q&A

Likes

Comments

Contains affiliate links Q&A

Vega! Älskar verkligen dig och din blogg, du känns verkligen som en frisk fläkt i den annars ganska tråkiga bloggvärlden! Men hur ser du på att handla grejer från h&m? Dom har så fruktansvärda arbetsförhållanden och använder sig av barnarbete så jag själv handlar inte där längre! Du som brukar reagera på orättvisor, har du tänkt på att göra samma? Detta är ej riktat som kritik, du får såklart göra vad du vill! Är mest nyfiken <3

Hej på dig!
Vad härligt att höra, tack så mycket 😃🐤
Jag handlar inte på H&M överhuvudtaget. Jag har gamla kläder från H&M som ligger och skräpar hemma eller så är det lite kläder jag råkat få med mig av kompisar som aldrig riktigt hamnar hos sin rätta ägare, hehe sånt som händer. Men förstår om du blir lite confused när jag lägger upp outfits med kläder från H&M. Däremot är mycket av det jag haft på mig därifrån kläder från när jag gick i 7an eller något sådant. Väldigt längesen jag köpte någonting därifrån ärligt talat. Jag såg den där videon om två bloggerskor som besökte H&Ms fabrik och tyckte det också var förjävligt. Dock rörde det mig inte i samvetet så mycket då jag inte handlat något därifrån på väldigt länge. Och har jag det har det varit en enstaka gång för ett par billiga jeans. Jag ska försöka tänka på det, har inte tänkt på det tidigare att det faktiskt är en skräpbutik egentligen. Jag länkar ju mycket kläder från ställen där arbetsförhållandena är orättvisa och brutala. Det är bra att du kommenterade, jag ska absolut tänka på det!

Lite intressant faktiskt, handlar ni på H&M trots det faktum att det är slaveri arbete bakom butikens innehåll? Eller snarare, tänker ni på det? Jag kan förstå att man handlar på H&M för det är billigt och finns överallt tillgängligt.

Dör för ditt hår!!!! Hur får du det att falla sådär? Dina toppar o din lugg liksom, assnyggt
Nämen tackar! Det är ju faktiskt extensions fortfarande, jag ska dock ta ut dem snart. De börjar växa ganska långt mitt egna så detta börjar se ut som dreads. Haha. Luggen klippte jag själv med en nagelsax innan en utgång så den kan jag inte riktigt beskriva hur jag fick till.

Jag brukar föna det när det är riktigt blött och forma topparna och luggen med en fön-borste om det heter så? Liksom "snurra" borsten hårt som utav FaAaan! Kanske kan försöka visa...

Får man fråga hur lång du är o hur mycket du väger? Eller är de aaaldeles för privat som för de flesta andra bloggerskor hehe. Du är bäst vilket som
Hej, det är okej att fråga mig det jag tycker inte att det spelar så jätte stor roll. Jag är 168 cm tror jag? Men ibland får jag för mig att jag är längre, jag kanske är kortare? Jag kanske är 165 cm ingen aning faktiskt måste mäta mig.
Jag vägde 48 kilo senast jag vägde mig men du vet det där kan variera. En gång vägde jag 45 kilo haha då var det dags att skärpa sig. Någon gång i tonåren vägde jag över 50 kilo också. Jag gissar på att jag gått upp lite nu iallafall sen senast jag vägde mig, har nämligen fått lite större tits vilket kan vara ett tecken. 🐱

Hur brukar du redigera dina bilder? 😊
kram
Jag brukar redigera mina bilder på Pickmonkey eller på ett datorprogram vid namn Adobe Photoshop Lightroom 5 eller Affinity Photo. På mobilen använder jag alltid dessa appar;

Jag visar i nästa inlägg hur jag redigerar mina bilder med en video istället!

  • Filed under: Q&A

Likes

Comments

Q&A

Hejsansvejsan här kommer jag med ett litet kärleksbekymmer. Behöver verkligen din hjälp!

Nu i sommar träffade jag en kille som bor ca 1 h ifrån mig. Är jättekär i honom och vet att han också tycker om mig. Superkul och så men så har vi så svårt att finna tid till att träffas på helger, vi båda har fotbollsmatcher och skola osv. Vi har inte setts på 2 veckor och kommer förmodligen inte ses inom de 2 nästa veckorna heller.. Vi har pratat lite om det och han säger att det är upp till mig om jag vill "vänta" istället för att avsluta det. Så han verkar lugn med att vi inte ses så ofta och jag själv kan också tycka att det är mysigt att längta efter någon sådär.

Men de senaste dagarna har jag funderat lite och stört mig på att jag varit så distraherad av tanken av honom hela tiden. Även om jag tycker om honom så fruktansvärt mycket så känns det jobbigt att han knappt hör av sig om dagarna. Det känns inte som han saknar mig på samma sätt som jag saknar honom, han är liksom cool med att det är så långt tills vi ses och han visar inget intresse av att face timea eller något. Dessutom känner jag ju honom inte sedan tidigare så vet inte vad han har för historia med andra tjejer. Jag vet inte, har bara blivit nojig på senaste tiden för att jag vet inte hur ofta han tänker på mig, hur han ser på vår relation och så. Så undrar vad du tycker att jag borde göra eller om du har något tips på hur man ska tänka när det kommer till långdistansförhållande?

Love your blog more than my dog

Hejsan svejsan!
Hade jag varit i din situation hade jag frågat direkt någonting som hade med allt detta att göra. Exempel på en sådan fråga ställa ett ultimatum typ "Jag saknar dig, tänker på dig varje dag."
Och sedan se vad han svarar. Han kanske inte riktigt har känt att det har varit läge för att öppna sig så pass stort för dig att han vågar skriva att han faktiskt saknar dig lika mycket som du saknar honom. Öppna en dörr åt snubben, låt honom få säga någonting ur hjärtat istället för att kallsnacka om dagarna om vad har du gjort idag och så vidare. Ta det ett steg längre, skriv något riktigt seriöst och ge det tid och låt honom svara. Är svaret helt åt helvete så får du väll ta och diskutera lite, bolla med tankarna och snacka med snubben om känslor och försök få ut något ur honom. Du kan ju också tala om hur jobbigt du tycker att det är att vara utan honom.

Nu när ni inte är tillsammans vad jag förstått det och det verkar fortfarande inte helt avslappnat så kanske det inte är så jätte enkelt att ringa och fråga varför han inte hör av sig. Det kan verka för på och skrämmande för någon som kanske inte är lika på tillbaka. Istället hade jag som jag tidigare nämnde, bara sagt någonting som har att göra med er två och er situation som att du saknar honom, du vill inte vara ifrån honom.
Dessutom undrar jag om ni inte kan försöka sova hos varandra eller något sådant för att underlätta för er båda? Kan ni inte det så får ni väll helt enkelt bara vänta dessa veckor tills det är över. Tiden går fort. Jag menar, jag var ifrån Albert i en månad i somras och mitt hjärta gick sönder men här sitter vi nu liksom, det löser sig. Men rule number one: Snacka med honom. Säg något gulligt och fint som får honom att känna sig speciell och se efter om han är lika gullig tillbaka. Han kanske helt enkelt bara inte vågat säga någonting ännu. Folk utvecklas olika.
Lycka till jag tror på dig brorsan
💓

  • Filed under: Q&A

Likes

Comments

Q&A

Några frågor är lite olämpliga och dessa vill jag inte ta i en video för hela världen att se.
Jag svarar här på några sådana samt lite vanliga bara korta frågisar! Hoppas det går bra med er 😊

Så jäkla kul!

Vad är det bästa med att vara just du?
Om du fick testa en drog (lagligt och utan fara, inga biverkningar osv), bara uppleva den, vilken skulle det vara då?
Vad fick dig att börja blogga?

Måste avsluta med att säga att du är så jävla bra
HA DET BÄST

Det bästa med att vara just jag är väll att jag är spontan och nyfiken. Det leder till att jag gör roliga val i livet och sällan ångrar mig. Har även en kul personlighet tror jag, men är lite av en ensam person så binder mig sällan till folk vilket är ett minus.

Den här frågan är lite sjuk men jag lovade att svara på allt. Fick jag välja vilken jag ville, utan att gå igenom några biverkningar hade jag självklart valt den värsta av dem alla? Eller? Hade inte alla gjort det?
Jag hade isåfall gärna tagit reda på vad som sker under påverkan på LSD eller PCP eller, gud detta känns helt sjukt att säga, men heroin? Det är det allra värsta jag kan tänka mig iallafall. Jag vill inte uppmana någon i hela världen att pröva dessa droger, men jag menar, inga biverkningar eller skadligt var frågan, självklart väljer man det mest absurda för sinnet. Endast i syfte om att få se vad som gömmer sig i vår hjärna vi knappt använder.

Jag började blogga som en kul grej vid sidan om bara! Bloggade tidigare när jag var yngre så har lite erfarenhet och vet vad jag håller på med.
Tack så mycket, ha det bra!

Tjooo, kul med frågestund! Du verkar vara så spontan och chill, liksom tar livet som det kommer, vart skaffar man egentligen sånna roliga kompisar?

Tjoho! Denna fråga är klurig, jag menar, hur skaffar man kompisar från ruta ett är lite svårt att komma på. Förutom att ta kontakt själv med människor i verkligheten, kanske du bör hänga på ställen du vet att det finns chans att träffa på sköna typer? Snirkla dig in i dina kompisars kompis kretser och sno åt dig dem du tycker verkar vara härliga. Dock handlar allt om att ge och ta. Inget kommer gratis! Du måste köpa vänner! Nä haha jag skojar bara, men kompisars kompisar är mitt största tips. Eller coola barer 👽

Kan tjejer få orgasm genom sex? Då menar jag vaginalt
Googla det! Annars utifrån mina erfarenheter så ja, jag kan få det men det är svårt. Jag tror att alla kan det? Är inte säker men jag vet att det är svårare att komma vaginalt än vad heter det... oralt?

Hej. Förlåt, men kommer med en känslig fråga? Har själv lidit av en ätstörning tidigare och har fortfarande perioder då jag tappar matlusten. Inte för att jag vill bli smal igen, utan för att jg helt enkelt inte är hungrig. Har du lidit av en ätstörning eller haft problem med mat? Tänkte också fråga om du har haft ångest eller någon annan psykisk sjukdom?

Hej, va? Det är jätte lugnt fråga vad du vill. Ätstörning skulle jag inte säga att jag har haft, även om det kanske är lätt att skapa förutfattade meningar om folk. Jag kan förstå dig till viss del, jag har också haft perioder där jag helt enkelt inte ätit så mycket alls. Knappt någonting bara för att det blir så. Det finns ingen anledning eller ord jag kan sätta på varför det händer men ibland händer det och så är det. Jag njuter under de stunder jag har en galen aptit, som nu, jag är i en period där jag vill äta hela tiden allt möjligt. Uppskattar mat som aldrig förr. Däremot märker jag lätt att är jag ensam äter jag ingenting alls. Knappt, äter bara för att jag måste.
Jag tror det handlar om humöret, känner du dig glad och chillad och umgås med härligt folk, då enligt mig, vill jag äta och ha det trevligt och göra allt möjligt. I min ensamhet har jag ingen lust att trevla till det. Varför ska jag göra det?

Ångest har jag definitift nu i efterhand när jag kan se tillbaka och undra över vad det var jag led av. Lider av? Jag vet inte, jag började lida av brutal ångest i höstas/vintern. Jag kunde knappt lyssna på musik. Det var så sjukt att när jag läste ibland vad andra människor hade gjort under sin helg, eller dagen eller något random på någon randoms blogg, instagram, vad fan som helst. Då greps jag av ångest. Jag låg och tänkte fy vad tråkigt, oj vad ångest att göra det där, nej vad jobbigt, och så vidare. Helt sjukt förstår fortfarande ingenting men just nu är ångesten inte här och jag förnekar gärna det faktum att den faktiskt existerar.
Psykiskt sjuk vet jag inte, vill inte veta heller men har mina aningar, men vem fan är normal egentligen?

Hur är du så fri och egen? liksom du är dig själv fullt ut och så obesvärad av vad andra tycker och tänker. Sen verkar du vara så spontan och hämningsfri att "lämna ut dig själv" också, dvs. hänga med nya människor, ta initiativ, hitta på tokiga saker osv. Var kommer allt det ifrån? Säkert sån du är bara.. men har du några tips och så för att bli lite mer så, för att våga.

Hej!
Jag tror detta grundar sig i min mammas beteende. Vi är väldigt lika personlighetsmässigt tror jag, förutom att hon är världens snällaste och jag lite mer knäpp. Har nog att göra med att jag är 19 och hon är 50.
Att ge svar på varför jag är som jag är kan inte vara så enkelt. Jag försöker komma på ett rimligt svar men jag vet ärligt inte. För att förstå sig på en annan person och varför den är som den är så behöver man nog umgås ett tag för att kunna bilda sin egna uppfattning. Jag tror helt enkelt jag brytt mig mycket i tidigare år, så pass mycket att jag nu känner att jag orkar inte bry mig längre. Folk kommer döma mig ändå. Folk ändrar nästan aldrig sina uppfattningar, jag minns när jag var yngre och alla tjejer blev kallade orre åt höger och vänster. Jag var orre-måltavlan nummer ett. Jag kan träffa folk idag som ska vara lite sköna och skoja till det "Du var ju värsta orren förut".

Jag vill egentligen bara säga åt människan, vad fan står du och säger? Men ärligt är jag rätt utmattad. Jag är trött på att höra hur folk ska predika om vem jag är eller hur vi tjejer ska vara. Jag tackar då hellre för kaffet och pratar med någon som är intressant istället för att ödsla tid på att diskutera med någon som bryr sig om hur jag var när jag var tonåring. Jag bryr mig inte för jag orkar inte ens försöka bry mig, det är så onödigt att bry sig om folk du ändå inte umgås med. De kan sitta hemma och babbla som hönstrattar medan jag dricker en iskall tropical redbull i solen.

Spontaniteten kommer nog från att jag är rätt vild och galen. Låter otroligt töntigt, vill ta bort det där men vad ska jag säga? Jag är nyfiken. Jag tänker inte så ofta på konsekvenser men är heller inte blåögd. Jag anser att jag själv känner mig själv och min omgivning så bra, jag tycker att jag är bra på att läsa av folk, förstå och anteckna i mitt huvud så jag är inte osäker när jag bestämmer mig för att göra någonting spontant som att träffa en helt ny människa. Är det stelt och tråkigt så får jag komma på någon ursäkt. Det är inte svårare än så. Jag brukar tänka "Jag behöver inte vara här om jag inte vill. Jag behöver inte träffa den här människan om jag inte vill. Jag behöver inte prata med dig om jag inte vill. Jag kan gå härifrån nu, när som helst." Det känns så bra. Jag gör vad jag vill och ingen kan ändra på det!

Älskar din blogg! Ditt sätt att skriva på är najs, allt är fan intressant. Och du är intressant. Så varje gång jag ser en tjej som du, självsäker och bryr sig inte om vad andra tycker vill jag bara veta om du alltid varit självsäker, hur blev du det? Finns det nån gång/situation där du känner sig osäker? Ärligt vill jag veta typ allt om dig. Kan du inte bara berätta lite 'djupa' saker om dig själv? :p
Tack! Vad härligt att du gillar det här. Intressant är en så fin komplimang, det ska jag börja säga till folk som förtjänar det också.
Jag skulle så gärna vilja se mig själv ur ett sådant perspektiv. Du ska se mig när jag är osäker och vill bara krypa under jorden och dö i lavan. Jag känner mig inte osäker i situationer så ofta för jag vill inte vara eller vistas i sådana situationer i onödan. Jag kan absolut dra ett exempel på när ett gäng tjejer, inklusive jag ska kliva in på något krök eller någon fest där det sitter ett gäng äldre killar och kanske tjejer och ska döma en. Glo på ens kläder och viska något som går att tyda. Blickar och otrevliga kommentarer, vem känner sig säker i den sitsen? Egentligen borde man bara gå hem då, men där har jag faktiskt stått och försökt kill them with kindness eller något, skäms när jag tänker tillbaka på hur fjantig jag varit när jag stått och försökt le som ett fån och kallprata, kanske till och med imponera på dessa obehagliga typer? Boring skulle jag säga idag och smälla dörren efter mig, knäppa in numret till en kompis som faktiskt uppskattar mitt sällskap.

Djupa saker om mig själv. Jo visst, försöker tänka efter vad jag skulle kunna använda som är intressant och djupt om mig själv. Kanske tar upp det i videon istället. Behöver tänka lite på det.

Vad heter boken du läste ut? Och var hittar man bra vintagemarknader i Sverige?
Oj läste några stycken men skrev om två av dem på bloggen! Lägger ut en bild. Chilla ska ba ta en
Vintagemarknader hittar du lite här och där. Mycket på söder och hornstull! Här är lite länkar till olika ställen du kan besöka; Här Här Här

  • Filed under: Q&A

Likes

Comments

Q&A

Hej Vega! Såg att du var i Dubai i vintras väl?? Hur fungerade det med åldern där, kunde ni gå ut/köpa/beställa alkohol? Funderar på att åka dit snart nämligen. kram<33
Hejsan! Ja det stämmer. Ingen frågade mig någonsin om ålder. Klubb vet jag inte om jag hade velat gå på då kvinnosynen i Dubai är otrevlig så hade känt mig osäker på gatorna. Tror dessutom att man inte får vistas full på gatan i Dubai. Alltså väldigt strikt vad jag upplevde det. Drinkar drack vi så det skrek om det. Mest på hotellbaren men tror det gäller samma utanför i själva stan. Kör hårt men gå inte själv fina du.☀

vad heter boken? 😊
Boken heter; Hannah & Amanda - Försoningen

Får man lägga till dig på Facebook om man vill fråga dig om något?
Ja gör det! Är inte så aktiv på Facebook dock

Hej!
Vad kan man göra (förutom att läsa din blogg) om man inte har några vänner under sommarlovet? Ska börja i en ny skola till hösten och känner i princip ingen just nu som jag kan umgås med. Börjar känna mig deprimerad och extremt trött på livet.
Snälla Vega hjälp pleazeee.
PS. Bor inte i en storstad
Halloj! Tinder till att börja med? Någon borde komma på en app för vänner, precis som tinder. Nåväl försök hitta nån schysst person där och börja därifrån. Har du tråkigt så kan du gå på flera olika tinder-dater. Lite tidsfördrivsaktigt och kul, vem vet? Du kanske får följa med på en fest och där kan du leva rövare och skaffa vänner. Du har ju inget att förlora, blir allt fel och pinsamt, tur att dem inte känner dig då; alltså då kan du göra om det med nästa. Eller så umgås du med familj? Någon vän finns nog till hands, om inte så hör av dig till vänners vänner. Skit i om det är pinsamt. Vill man ha kul får man faktiskt bjuda till lite.

Hej Vega!
Hur mår du? Hoppas fantastiskt för du är fkn GRYM. Tänkte bara fråga om du har nå tips på hur man vänder på negativitet? Har helt och totalt lessnat på livet. Allt är så meningslöst. Känner mig ensam trots att jag t ex är med kompisar, tappat tron på att jag kommer hitta kärlek, har i princip 0% motivation till träning (idrottar på elitnivå) och värst av allt är att jag verkligen hatar mitt egna skinn... Vill inte vara jag längre. Har du några råd eller tips? Har inte så lätt att öppna upp mig och har försökt prata med proffessionella men funkar inte så bra...
Har blivit lite lättare sedan jag hittade din blogg, du är en inspiration. Men jäklar vad tungt allt känns, vill inte längre. Massa kramar till dig!!
Hej! Jag mår bra för tillfället, lite snurrig på livet, annars är det okej. Mhh jag förstår dig. Alltså jag kan inte ge dig ett riktigt klart råd på det här för jag lever med samma gnagande problem. Jag känner mig ofta ensam, kanske ensammast i hela världen. Det jag gör då är att radera bort socialamedier, du kan ha kvar och lägga upp grejer då och då om du känner för det men ta bort meningslösa snapchat. Kolla inte på mystorys, skit blankt i vad alla andra gör och hur bra dem vill skryta för dig att dem har det. Ta dig i kragen, bit ihop, slå dig själv på käften gör någonting som du bara känner Nej. Nu är jag stark, även om jag är själv. Sen kan du ta en promenad, drick din favoritläsk, ta en snus, cigg, rök upp hela fadderittan och var för gudsskull inte inne på mobilen samtidigt. Lyssna på en bra låt och det är allt du ska ha med uppkoppling att göra. Sedan, när det känns lite lite bättre. När du känner dig stark, även ensam, ring din favorit person, den du vill vara med och hitta bara på något tillsammans. Då kan du kanske slappna av lite mer, istället för att bara kasta dig in i allt möjligt. Ta en pause från all skit cirkulerandes omkring dig.

Jag lider av att jag ständigt tappar bort mig själv. Jag kan vända mig om och nästan se gamla Vega gå iväg, peka fingret åt mig och säga "din jävla looser stå upp för dig.". När du har dig själv har du fan allt. Då kan du träna eller vad det är du håller på med när du känner för det, träffa folk bäst du vill. Även då brukar det finnas störst chans att bli kär eller träffa någon. Saker och ting händer inte om du inte gör dem.

Hata inte dig själv. Hata allt runt omkring dig som fått dig att känna såhär. Hoppas jag kan fortsätta att ge dig lite styrka med min blogg, eller åtminstone någon inspiration för dig.

  • Filed under: Q&A

Likes

Comments

Nya inlägg

Instagram@vegakarlsson