Q&A

Det här är lite inspiration för mig. Förhoppningvis smittar det av sig på er med. Alldeles för många tjejer som blir förstörda inombords och framförallt hjärntvättade av vår socialt inkompetenta generation.

Jag är förmodligen inte rätt person att uttala mig överhuvudtaget. Jag ska inte predika om att vi ska älska våra kroppar när jag (ärligt nu) själv får frågor om hur jag gör för att se ut som jag gör.
Skit i det ni. Vem vill se ut som jag när du ser ut som dig själv? Jag kan tycka att jag uppfattas tjatig ibland när jag skriver att ni får aldrig jämföra er med andra. Men jag hoppas det faller in i era huvudknoppar. Jämför er aldrig med någon annan.

Mina vänner, skit fullständigt i vad andra gör och hetsen kring "sommarkroppen"
Vadå sommarkroppen???
Eller som jag själv fått höra folk säga
"Jag kan inte ha på mig shorts har så fula tjocka bleka ben"
Jag rynkar allvarligt på näsan när jag skriver nu. Se er omkring, alla ser helt galet olika ut. Det ska vi göra också. Vi föddes i den här kroppen, i den här formen av en anledning.
Så du är du och du är finast som du är. Kan ni fatta det eller

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • Filed under: Q&A

Likes

Comments

Q&A

Jag har fått så mycket frågor om kärlek och problem i livet. Det stör mig då jag läser noga era kommentarer men hinner tro det eller ej men jag hinner faktiskt inte svara på allt. Det suger för jag vill gärna, ni ska bara veta vad jag och Albert diskuterar era problem och situationer. Jag vill ge er alla tips och svar men det blir tjatigt i längden när jag skriver i princip samma svar om och om igen.
Många tenderar nämligen att ha ganska lika situationer. Ska försöka mitt bästa genom att utnyttja min ärlighet.

Jag får ofta läsa om hur ni vill men inte vet hur ni ska ta första steget.
Det kan vara med en random dude i er klass, nån fling på party, nån snubbe ni hållt på med ett tag men inte kommit till rätta med, Aja ni fattar. Den här fasen i kärleken där man varken vet in eller ut.

Jag är ingen sablarns trollkar och kan därför inte kasta något galet pulver på er så ni vaknar nästa morgon med meddelanden och snaps från er fling. Hade jag uppenbarat mig i eran situation hade jag gjort, precis som jag gör när jag är kär och osäker. Jag hade tagit tag i saken. Tveka inte en sekund. Gör verkligen inte det, inget går snabbare av att mala ner problemen och tankarna så de växer. Analysera, absolut, sätt dig ner med ett gäng polare, mamsen vem som helst och bolla idéer.
Jag hade ta mig fan sagt till personen direkt. Jag hade förmodligen med alkohol i blodet tagit mig modet och antingen på plats tagit undan honom (i mitt fall) åt sidan och förklarat hur jag kände över en cigarett eller något. Var inte för seriös, det kanske blir mycket på fest. Men var så jävla ärlig hela tiden.
Annars för er modiga ta tag i det, ring, smsa, snapa säg genast att ni ska umgås och när ni går om det kändes pirrigt så smsa
"Gillar fan dig"
För vem älskar inte spänningen när man har gått? Skiljts åt och man bara vet att båda tänker samma sak. På varandra. På allt ni sa. På det ni kunde sagt bättre. På allt. Var så ärlig så det skriker om det.

Sen är det löst? Det lilla lilla man behöver göra är att vara rätt på ärlig och säga vad man känner/tycker. Alltid. Smyg inte runt och tissla med det, resultatet av det kan bara sluta illa.
Tveka aldriiiiiig på dig själv baby.
Och för bövulen! Hångla! Hångla LOSS

  • Filed under: Q&A

Likes

Comments

Q&A

Jag har fått lite små frågor här och där angående mitt utbytesår i London. Jag vill förklara men när jag ska förklara något sammanfattande så råkar det alltid bli sjukt långt. Kan liksom inte få nog, vill berätta allt, varje detalj, vad jag hade för frisyr, vad jag åt till frukost, vem jag satt bredvid på bussen. Ja ni fattar.

Jag ska iallafall försöka sammanfatta det hela genom att dra ihop det i en liten låda som jag håller här. Så lite basic fakta om hur allt gick till.

Själva flytten skedde genom att jag var tillsammans med en kille under en lång period av min ungdom. Vi bara snackade på skämt om att dra till London. Den jäveln bokar in det for realz och hans pappa fixar lägenhet och skola. Jag svettas om nätterna och vet inte hur jag ska göra. Jag ska ju börja gymnasiet, har inte sökt något jag vill gå på och är missnöjd med Sverige. Däremot är jag inte redo att flytta in hos en värdfamilj, vad gör man där? Allt jag kunde tänka mig var att vara aupair and that's not my thing. HELL NO jag ville leva London life. Mamma sökte på "skämt" som vi sa. Vi kastade några "skämtsamma" ord i köket om "Äh men tänk om du kommer in" varpå jag larvade mig och sa "Nej det gör jag inte".
Klart jag kom in. Jag visste det hela tiden. Åkte samma vecka jag bestämde mig och fick beskedet. Grät över att min garderob inte fick plats, grät loss på flygplatsen och ångrade mig på bussen påväg till värdfamiljerna.
Lärde mig att bita ihop och anpassa mig efter en sjukt märklig familj. Härliga som få, men vet inte hur jag ska formulera mig. Ni vet exakt vad jag menar när jag säger white-trash? Riktig white-trash kärring på 60 år som rökte cigg när solen gick upp tills hon la sig i sängen. Gubben drack whiskey i vardagsrummet och hade rökhosta sedan 50 år tillbaka. De hostade upp sina inälvor i kör medan de svor och sa Bloody hell till var och vart annat tv-program. Vi åt samma mat varje kväll. Någon slags kalkonliknande figur med kokta grönsaker och potatismos. Jag stod ut, klagade inte.

Veckor gick och jag värmde mig på mitt rum med en plattång varje morgon. Svalt ihjäl och åt äpplen till frukost, lunch och middag. Sov så tidigt jag kunde för att slippa ligga vaken och hungrig. Började fan se ut som helvetet själv. Särskilt jobbigt var det att umgås med sina närmsta kompisar som levde glassigaste livet i stora feta villor i Barnes och hade två våningslägenheter i de finaste kvarteren i London.
Där satt jag och frös cirka tre timmar utanför Londons innerstad.

Det slog mig att jag borde kanske göra något åt situationen när mamma kom och hälsade på för första gången. Jag mötte henne på Richmonds station, det var den närmaste lilla "stad-byn" utanför London där vår skola låg. Mamma och jag skulle ses på ett café och äta en rejäl frukost. Jag gick i en vecka och tänkte på den där frukosten, fine jag kunde absolut käka ute och latcha om jag ville. Nackdelen var att det kostade mig nästan 200 kronor att åka in och ut från London till mitt hem. Jag kunde inte vara ute sent för bussar gick knappt till min ort och det var rent ut sagt farligt as hell för en brud att åka ensam till en av Londons förorter. Min värdmamma varnade alltid mig.
Vi sitter på frukosten och det första mamma säger är att påpeka hur smal och benig och grå jag är. Haha jag inser det nu när jag tittar tillbaka på bilden hon tog. Förjävlig. Helt grå och pinnig, mitt hår hade förfan tappat pigmentet och jag har livets stora säckar under ögonen. Jag ville aldrig lämna mamma när hon var på besök. Var en koala bebis på hennes axlar "lämna mig inte lämna mig inte" sa jag flera gånger.
Fine, jag hade min dåvarande pojkvän i London. Det var absolut det skönaste och allra bästa för mig. Han var så generös och lät mig flytta in var och varannan vecka i deras feta våning. Jag levde livet där. Var på semester från min förort och kunde göra vad jag ville. Men jag har aldrig känt mig så ensam och på så vild fot någonsin tidigare. Inte ens när man tappa bort sig på tuben som barn. Jag kände mig hemma i London, som fan, men jag hade inget riktigt hem.
Min värdfamilj var skit rolig, omtänksamma med det lilla de ville erbjuda. Ville absolut inte ha någonting av dem eller förväntade mig någonting heller. Däremot var det besvärligt och jobbigt att känna sig konstant utanför när alla ens vänner levde och hade det så jäkla bra.
Jag kände mig jämt som den som inte var en av dom. För jag hade min värdfamilj. Det skrattades och skämtades om att jag hade hamnat i "farliga delen av London". Jag skrattade och skojade också om det. Fast egentligen så skämdes jag över hur det kunde vara så jäkla kul? Min lilla galna värdfamilj levde på just det här, ha studenter som bor hos dem. Det var pyttelitet, askallt, skräpmat och skitigt. Det är inget att skratta åt egentligen. Det är deras verklighet. Dessutom hade Theresa, min värdmamma så fint och mysigt som hon bara kunde. Det doftade alltid billig lavendel spray i mitt rum och hon brukade gå upp på mitt rum och plocka bort noggrant spindlar när jag kom springandes ner för trappan.
Hon var schysst. Trots att hon skällde på mig att inte få duscha längre än 10 minuter.
Hon nöp mig i skinkan och skrek åt mig att äta mer.
Hon frågade ofta varför jag inte gick ut och gifte mig rik i London när jag var så söt.
Haha. Saknar det gamla trollet. Dock ska jag nog aldrig återvända. Jag vill inte lägga mig i hennes liv och skapa band så hon oroar sig och saknar mig. Kanske tänker på mig. Jag tänker på henne ibland, inte så ofta men ibland. Sedan skrattar jag. Ibland kan jag tänka "Vad skulle Theresa göra i den här situationen?"
Finaste. Men ska låta henne vara. Vi kommer annars sakna varann och strö salt i såren. Hon förtjänar sin ro efter att ha stökiga ungdomar in och ut vällandes i hennes lilla hem.

Levde dubbelliv när jag levde i den stekiga bubblan av London:

När det var mindre bra:

​Jag kan berätta mer specifikt om olika små tillfällen och saker jag gjorde där om ni vill det 😊

  • Filed under: Q&A

Likes

Comments

Q&A

vet inte vart jag frågar dig men måste fråga, har du någonsin haft dålig självkänsla? din blogg är guuuld!!
Heyy snusen. Svår fråga! Jag vet inte. Jag vet knappt nu vem jag är och så, jag känner mig bekväm med mig själv absolut men jag har svårt att sätta ord på min personlighet och vet inte om jag är likadan med folk jag träffar. Blir förvirrad så lite dålig självkänsla har jag haft absolut, kanske har? Jag vet fan inte, hur vet man det? Jag älskar mig själv självklart, onödigt att inte göra det när jag är ensam här på jorden med mig själv och en massa andra märkvärdiga varelser.

Tänker du utseendemässigt så var jag rätt osäker då jag fick kommentarer ofta om mitt utseende och folk verkade sig tro att jag var en anslagstavla det gick att diskuteras om hur som haver. Fördjävligt när folk ska lägga sig. Jag skämdes för mina tits när jag var 15 typ
🔥💩👎

Hellooo, använder du den där dove graduallt tanning krämen i ansiktet? Kram du är bäst
Ja det gör jag! Blir lite kladd men det fungerar OK när det är parakris

men alltså VEM är killen till höger på sista bilden? överdrivet snygg ju
Hahaha HYBRIS THOR

Hej Vega! Jag undrar en sak... Har du nånsin legat med en tjej? Jag vet inte riktigt vad jag har för läggning och är lite i en kluven situation.. För nyligen har jag fått känslor för min tjejkompis (jag e alltså tjej) och är så rädd! Är oskuld och aldrig haft ett förhållande så händer detta. Är så förvirrad!! Men när jag är med henne vill jag bara pussa på henne... Typ... Och jag vet att hon har känslor för mig! Hjälp mig snälla... Hur ska jag göra, hur ska jag tänka...

Hellu nä det har jag inte. Kan inte relatera
🐰

Hur redigerar du så att ögonen blir så bra i denna bild??
Höj skärpan och ta bort skärpan på resten av bilden så det bara ligger på ögonen 👀

Hej Vega. Jag är en 18 årig tjej som mår så extremt dåligt över mina små bröst. Jag är fucking 18 år och det finns killar i min ålder som har större bröst än mig.. Känner mig inte ett dugg kvinnlig eller sexig. Vill gärna göra en bröstförstorning men samtidigt inte pga då det kostar för mycket. Dock är mitt självtroende helt förstört och jag vet inte vad jag ska göra. Vill inte ens träffa en kille då jag tror att han inte vill snacka med mig mer när han ser mina bröst. Seriöst, alla har större. Snälla hjälp mig, hur får jag självförtroende? Du är så sexig, har stora bröst och är sjukt snygg. / Isabell
HEjsan hoppsan!

Trams säger jag. Varför tramsar du så värst? Det är ingen big deal att inte ha stora bröst. Alla ser ju helt olika ut?? Kommer alltid göra så länge folk inte börjar operera sig större så att säga. Jag vet inte hur du ser ut, skulle heller aldrig sitta här och diskutera ditt utseende men jag tror säkert att det spelar ingen roll om du har stora bröst eller inte. Det är nog bara du i hela världen som stör sig på det. Är det så pass jobbigt att självförtroende går åt skogen på grund av detta är det heller inte hela världen att operera sina tuttar. Det är många som gör, det är fint tycker jag! Annars struntar de flesta blankt i det I guess. Jag skulle också kunna göra mina boobs men pallar inte droppa 50 lax på en sådan grej.
Jag tror jag kommer vara likadan med stora bröst som utan. Sluta bry dig bara. Sluta jämför också.
Du förstör och nojar ner dig över något som är helt irrelevant.
Dessutom har jag inte stora bröst kära du. Jag har small titties too <333 :)

Random fråga men hur lång är du haha? Du ser så kort ut på vissa bilder, blev nyfiken.
Hahaha jag är en kortis har lurat er alla. 169 cm tror jag?👽

  • Filed under: Q&A

Likes

Comments

Q&A

Kan inte du tipsa om sådana där annorlunda butiker i stockholm? Älskar din stil!
Finns inte så många tycker jag men Beyond Retro har nice vintage.
Hornstulls marknad
Loppisar i övrigt?
Sko UNO
Om du trillar ner på gator bakom Drottninggatan hittar du mycket av tramseritramsera.

Hej Vega! Till hösten ska jag åka iväg från Sverige i fyra-fem månader och det innebär även att jag måste åka iväg från min pojkvän... Hur skulle du göra i den här situationen? Jag vill ju självklart att vårt förhållande ska hålla, så att vi även kan vara tillsammans när jag kommer tillbaka, men det verkar så jobbigt med distans? Hur ser du på distans? Bra blogg!!!
Tack snuttis, vill du ha svar på denna fråga finns det i
http://vegakarlsson.se/category/fråga-mig där svarar jag på kärlekstrouble och annat angående era personliga problem här i livet. Jag svarade på en fråga om distans för ej så längesedan, skrolla runt så hittar du.

kan du ge exempel på sökord som du använer i weheartit?
Typ grunge, alternative, artistic, ingen aning lite flum typ droger och sånt också hehe

hej vega, vet du vilken app man kan använda för att göra bilder "suddiga" som om de är tagna i rörelse om du förstår hur jag menar? den enklaste appen du vet som har den funktionen gärna hehe
Jag har faktiskt ingen aning, eller vadå att bilden rör sig? Boomerang typ?

Måste bara säga att du e så jävla ball! Du ger mig fan styrka att stå upp för mig själv! Ser verkligen upp till dig. Du känns så jövla på riktigt och real. Jag vill typ bara lära känna dig! Du verkar härligt galen <3
Bästa människan eller

  • Filed under: Q&A

Likes

Comments

Q&A

Hej Vega!


Du har den drömmigaste kroppen jag har sett i mitt liv. Hur gör du? Är du genetiskt smal, gymmar mycket eller äter du bara allmänt lite och hälsosamt? Läste något äldre inlägg här på bloggen där det frågades om mat och anorexia och sådant men förstod ändå inte helt vad du gör för att ha en så drömmig kropp!! Skulle dö för att se ut som dig och skulle bli såå glad om du kunde svara på den här kommentaren

Puss på dig Vega

Hejsan.
Jag själv anser inte att jag är smal. För dig kanske det låter jätte konstigt.
Däremot är jag lite av en "spillevink", absolut. Har ganska långa armar och ben för att vara ganska kort och tycker själv att jag är byggd precis som jag ska vara. Därför är min kropp för mig ingen utmaning, jag tävlar inte med mig själv om att försöka nå en viss vikt eller få min mage att sitta mer stramt än vad den redan gör.
Jag låter det vara så länge jag trivs med mig själv.

Hur jag käkar skiljer sig inte mycket från någon annan. Jag äter mer och bättre nu när jag är tillsammans med Albert. Det är inte på något vis så att jag skippar att äta vissa saker (förutom kött för jag blir för mätt av det). Det är så det är med mig, jag har en väldigt känslig mage så jag däckish direkt om jag käkar för mycket vilket bara gör det jobbigt och krångligt för mig att käka exempelvis köttbitar. Jag äter därför bara tills jag blir mätt och sedan får det vara.
Ibland lönar det sig och jag går upp lite i vikt och ibland slarvas det och annat är roligare än mat och då går jag ner igen. Kan kännas som att jag pendlar ganska mycket men håller mig ändå rätt stabil, förstår inte riktigt hur det ska gå ihop men jag går inte på diet eller äter lite bara för att jag tvingar mig själv att göra det.

Gymma vill jag lätt komma igång med, träna och få en tränad liten kropp istället för att känna mig svag och spillivinkig. Svaret är alltså att jag gör ingenting speciellt egentligen, ursäkta svaret jätte trist verkligen. Men jag gör ingenting och det är då det fungerar bäst av egna erfarenheter.
Skit fullständigt i att svälta dig i veckor med juice och shit.
Ät när du vill och vad du vill ingen bryr sig ändå. Du ser ju ut som du gör och vill du ändra på det, fine träna men käka också kombinera inte träning med att svälta dig och hoppa över sallader.
Det är som Albert sa här om dagen, när han försökte gå upp på gymmet och tränade som mest käkade han som mest hälsosamt(?) Super märkligt. Ibland är det så. Jag kan känna likadant, nu säger jag inte att ni ska bara käka skitmat haha men det är bättre att äta en riktig frukost istället för att käka sushi till tidigt lunch och sedan vara sötsugen hela dagen. Don't hate me sushi är fett gott men 1 frukost 2 lucnh 3 middag

Ja åh!! Snälla ge oss dina bästa skräckfilmstips! Dina topp 10 eller så! /skräckfilmsälskare

1. I saw the devil: Ursnuskig japansk skräckfilm, du får ångest
2. The ring 1 : haha klassiker, men for real hade inte sett den på ett tag och skrek stjärten av mig här om veckan
3. It follows: Mardröms senarium typ
4. The strangers : Men den har väll alla sett?
5. Goodnight mommy
6. The visist : FYYY bövulen den är sjukt galen
7. One missed call
8. Sedan finns det en så jävla läskig spansk skräckrulle om ett par som flyttar in i en hyresrätt där det är en sjukt märklig kvinna som hyresvärd. Hon snackar för mycket och ska hålla på. Huset de flyttar in i är rätt ruttet och det finns ett flertal lägenheter där grannarna aldrig visar sig. Den är riktigt skabbig vet dock inte namnet på den, har försökt leta upp i evigheternas evigheter utan resultat. Ska försöka igen!

Vad har du för bus??? Så fin färg Omg!!! (Gubbe med hjärtögon)
Just nu suger det för jag har nått en punkt där jag är så blek att inte ens brun utan sol ser bra ut på mig.
Men i övrigt använder jag för det mesta Apotekets egna, den är lite olivgrön typ.

är du stenbock? hade helt gissat på vattuman. Är du insatt i astrologi?
Sjukt märklig kommentar haha men jag diggar det. Jag är stenbock ja.
Jag skulle inte påstå att jag är insatt men absolut kan ögonen trilla ner i en tidningsartikel om astrologi eller läsa horoskop. Trodde ett tag på sånt lite halvt, dock är jag inte alls lätt övertalad. Jag tror knappt på någonting.

Hej Vega! Jag undrar om det som 18 åring är svårt att komma in på klubbar med högre åldersgräns i Stockholm? Finns det några klubbar som brukar va schyssta med det om man ändå är 18? Vad kan man tänka på? Och vad ska man ha för typ av skor?

Hello,
Jag vet faktiskt inte, jag kommer in överallt. NEJ HAHA JAG SKOJA gud jag är på tramshumör.
Jag skulle inte säga att de är schyssta någonstans då de flesta vakter är fucked up. Däremot går det väll alltid att lösa om du har en lista. Hör av dig till någon på Collage, Café Opera, Solidaritet? Där hänger det för det mesta bara 18 åringar. Skor, vilken söt fråga hhihi! Vad ska du ha på dina små tossingar.. Hm jag vet inte, jag rekommenderar sneakers. Skönast att dansa i!! Men klackar är också kul kanske

hur handlar du med att albert bor i djursholm och att det är en väldigt ytlig del med ytliga föräldrar barn osv. blev nyss tillsammans med en kille där och känner mig inte riktigt trygg när jag träffar föräldrar, vänner osv då det känns som om jag inte är fin nog och de dömer ut mig
​Haha herregud det här är det bästa jag hört!!! God afton kära du. 
Du är inte den enda som sitter och tuggar på den frågan kan jag säga dig. I know the feeling. Vet du vad? Fuck dom! Inte ska du behöva ändra dig för att passa in i deras sekt. Det är du mot världen! Du och jag mot världen. Jag är inte heller en Djursholms tjej men visst hälsar föräldrar på mig på torget, du kommer in i det. Var dig själv och strunta fullständigt i att rota fram något du inte är ur garderoben för att passa in på en hemmafest eller middag. Tänk inte alls på det helt enkelt, du är du och det gör du bäst.

  • Filed under: Q&A

Likes

Comments

Nya inlägg